Det har gått ett tag sedan uppdateringarna, I know. Och jag har ingen riktig ursäkt till varför det är så. Så vi går rakt på första uppdateringen från helgen! Eller ja, detta är ju ifrån i torsdags. Men det kändes väldigt mycket som att helgen började då.
Jag stack ner till Malmö i torsdags för att börja vara duktig och leta jobb i min nya stad (Att vi skulle ha få lägenheten som vi skulle titta på på söndagen visste jag ju inte då. Men det vet jag nu! En finfin trea på Möllan som i och för sig måste målas om. Så det blir det första vi gör när vi får nycklarna nu i slutet av september). Jag fick en sovplats hos Cecilia så att jag även under fredagen skulle kunna kasta ut mina cv:n över hela staden.
Anlände sen eftermiddag och tanken var först att hinna dela ut cv:n en kort stund innan det var dags för Midnight in Paris efterföljt av öl. Men kände väl mer och mer att hela grejen med att dela ut cv:n kanske egentligen hade kunnat vänta helt och hållet till morgondagen. Det tyckte ödet också..
Cecilia kom och mötte mig på stationen. Och eftersom jag hade lite packning med mig tänkte jag slänga in det i mitt hem för natten så att jag slapp släpa runt på det under mitt cv-utdelande. På vägen till lägenheten berättade en fnissig och glad Cecilia om en Jonas som hon träffat. Mitt i historieberättandet stannar Cecilia upp och kommer på att nyckeln inte ligger i väskan som den borde. Utan hänger på insidan av dörren i sällskap med de enda två reservnycklarna som finns. Aj..
Fullt såhär förbannad som Cecilia ser ut att vara på bilden var hon absolut inte
på riktigt. Dock passar bilden så fantastiskt bra ihop med situationen.
Efter ett samtal med hyresvärden fick vi vänta och se
om han kunde komma på en fiffig lösning. Balkongdörren
var öppen, så kanske att man hade kunnat ta sig upp till den?
Till och med jag och Cecilia började sinsemellan prata om att
kanske klättra upp till balkongen och ta oss in genom den,
som om vi var mästare i parkour..
I väntan på vad som skulle ske gick jag runt på innergården
och beskådade vad som fanns. En fin cykelkorg.
En skruttig balkongväxt.
En lampa i trappen.
Och här har vi ett litet spår av det som Cecilia tyckte var största anledningen
till varför reservnyckeln som egentligen borde varit hos carro hängde på hennes
egen dörr; Hantverkarna som råkade göra hål in till Cecilias badrum och
var tvungna att låna en av hennes nycklar. I alla fall, efter att en man fått krypa från
grannbalkongen över till Cecilias balkong över ett par plankor var vi äntligen inne.
Sen var det hög tid att bege sig till bion för att möta upp med Carro och Suss. Suss hade några slags menybiljetter och bjöd alla på popcorn och läsk. Sen blev det ett väsigt tjafs inne i salongen om vem som skulle sitta bredvid främlingen. Det blev jag, som alltid. Men det gjorde inget. Efter att alla fyra suttit och stirrat på varandra med lika oförstående och förskräckta blickar när hela salongen sitter och skrattar till comhem-reklamen med bebisarna så började filmen, och den var fantastisk. Om ni inte vet vad Midnight in Paris handlar om men ändå vill se den så tipsar jag om att inte ta reda på handlingen i förväg. Tror faktiskt den blir bäst så. I och för sig tror jag alla filmer är som bäst när man inte har en aning om vad man ska se.
När filmen var slut och vi kom ut från salongen var alla
upplyfta och glada. Vi gick mot första alternativet av ölhak,
Belle Epoque.
Glada trots regn
Belle Epoque var fullt, och efter att ha besökt säkert runt
fem ställen slog vi oss ner på Metros uteservering.
Trots det ostadiga vädret var det mysigt att sitta ute.
Vi fick träffa Jonas som var och är en fantastiskt
trevlig människa. Även fast vi satt under skydd
så regnade det in ibland. Då fick Cecilia och Jonas
låna mitt fina paraply.
Men efter ett tag blev ett bord ledigt där inne och vi bestämde
oss för att det började bli lite kallt för att fortsätta sitta ute.
Cecilia och hennes asstora öl.
Sittdansen kom igång
Efter cider, öl och en baileys-kaffe (!?) och efter att ha skrikit
med i finallåten som för kvällen var Total eclipse of the heart
inne på Metro, gick vi vidare till Moriskan där det var
hip hop-klubb. Suss var krasslig i halsen och hade stuckit hem.
En fenomenal blandning av glatt folk och en fantastiskt dålig dj
som gav sig på konsten att mixa ibland. Men på ett sätt som inte var
störigt, utan bara otroligt underhållande.
Efter att ha tagit en paraplytjuv på bar gärning med mitt paraply i handen, rispandes mot gallret precis utanför rökrutan där vi alla satt och hängde, stannade jag och Carro kvar tio minuter i stängning. Hon ledde mig tillbaka till lägenheten som jag fick helt för mig själv. Hade precis hunnit somna in när jag vaknade med ett ryck av att Forum damp ner halv fem på morgonen innanför dörren. När jag hade muttrat lite för mig själv om hur tidigt man egentligen ska få börja dela ut post somnade till slut igen. Det var en väldigt, väldigt bra torsdag.
Imorgon får ni läsa om minigrisarna i Folkets park och att man faktiskt nytillverkar Jamiroquai-mössor. Godnatt!
©Hilda Gustafson
©Hilda Gustafson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar