Way Out West

Tidigt torsdagen den 9 augusti tog jag en buss till ett tåg till en bil med en mor i Ängelholm till Göteborg och Way Out West!

Efter att ha droppat av packning hemma hos Tommie, som var så snäll

och delade sin lägenhet med mig och Elle under dessa dagar, begav vi oss

iväg för att hämta ut armbanden.

Efter armbandsuthämtningen satte vi oss på balkongen och drack lite öl 

och vin och åt den sunkigaste hamburgaren jag någonsin smakat. 

Får man en intensiv känsla av att ett ställe inte kommer att ge en god mat så tror

jag att man ska försöka ignorera den kraftiga hunger och brist på energi man

känner för stunden och bara fortsätta leta efter annat matställe.

Elisabeth satt konstigt på stolen under en längre tid och fick

ett märke på benet som jag tyckte hade liknat en hipstertatuering om

man hade fyllt i den, Så jag fyllde i den och tyckte att jag hade ganska rätt.

Första konserten blev Florence and the Machine, som vi dessvärre inte blev överimponerade av.

Men det var bara kul att vara på festival ändå.

När det var dags för Refused gick vi och köpte öl och kollade från ölområdet istället.

 Vi mötte upp med Oda och co

Sarah satt fint på en bänk

 Enligt mig den bästa spelningen på hela festivalen; The Black Keys. Så fantastiskt bra att höra live.

 Efter en mycket bra första dag kom vi hem till en ombonat hem med bäddade sängar

och Tommie som väntade med Whisky och högläsning ur ( åh herregud vilken jävla bok..)

"Vips så blev det liv" av Bob Hansson. Väldigt intressant.

 Fredagen började utmärkt med expresso i köket. Och sedan gick vi ut i regnet

och tog oss in till stan för att möta upp med Carro!

Vädret sprack upp på kvällen och vi tog oss mot området.

 Feist från ölområdet

 Lyckades till slut hitta Oda och Sebastian.

 Sångaren från Wilco hoppade upp på scen för en duett och Sebastian höll på att smälla av.

 Oda tyckte att hon såg Christian Bale

 Det blev en finfin fredag som avslutades med dans på ett

otippat ställe och sedan en väldig massa klyftpotatis hemma

hos Tommie.

Lördagen började lugnt med mys på stan. Loppis och fika.

Sedan sitta i parken med Oda, Elisabeth och Sebastian. Sedan god middag

igen. Och slutligen in på området på kvällen.

 Någon var amazed och förväntansfull inför Kraftwerk.

 Oda såg badass ut

Lyckades ställa oss precis bakom Timmy

Konserten satte igång och alla tjoade. Några låtar senare var vi mätta 

på det hela och bestämde oss för att ta oss in till Linnéscenen och

OFWGKTA istället. Där var det väldigt mycket mer ös.

På söndagen blev det ett kärt återseende med den här stackaren som 

inte kunde vara med. Det var en väldigt trevligt festival det här året

och det är nog väldigt mycket tack vare alla fina, trevliga människor 

som var med!