NY dag 1-Vernissage

Tog tunnelbanan och drog på vernissage. Mycket trevligt. Mycket folk och mingel, mycket snittar och mycket skumpa. Träffade på en hel del av Gustavs gamla studiepolare som var väldigt trevliga allihopa.

Här har Gustav inte en susning om att jag tar kort.
Och här är han väldigt medveten..
Vi träffade på en smått galen man vid namn Mark på vernissagen. Han jobbade för svenska kyrkan i New York och blev eld och lågor när han förstod att vi var från Sverige. "Sa rouwlit! Jattekul!". Först verkade han bara excentrisk och spattig men ändå lite småkul. Sen var han bara svår att bli av med och lite väl påträngande.

Jag och Gustav hade träffat en kille i hissen på vägen upp som sa att det var en annan vernissage i samma byggnad som han tyckte att vi skulle gå till. Detta verkade vara en väldigt bra idé då vi kände att vi kunde smita iväg till den, men nej.. det är klart att Mark följde med då också. Den andra utställningen var en foto-utställning med en massa bilder på nakna, mörkhyade människor på en säng, tagna ovanifrån. Tydligen hade fotografen haft en dröm om detta som han hade byggt idéen på.

Vi lyckades i alla fall vimla bort oss från Mark och prata med andra människor. Sen så fort vi fick tillfälle sprang vi ut till hissen och försvann ut på gatorna i New York. Allt gick så fort att vi glömde vårt paraply, men det gjorde inget.