Jag finner inte riktigt några ord för hur jäkla bra den här helgen har varit. Ibland är det som att ödet griper in lite extra och saker och ting bara klaffar. Så var det den här helgen.
Fredagen var ju som tidigare sagt skitkul med fantastiskt mycket dans och skratt, men där man hade kunnat klara sig utan den korta utgången. Men det kändes som att den korta utgången på fredagen gjorde det möjligt för lördagen att bli så bra som den blev. Helt utan förväntningar eller större planer så kan en lördagkväll som startar med sushi med Suss egentligen bara bli skitbra. Vi började med sushi på Hai med snack om precis allt möjligt och avslutade med plommonvin. Allt var så gott att vi inte riktigt visste vart vi skulle ta vägen. Efter Hai blev det en runda till smockfulla Bastard för en öl. När vi satt där kom vi på att vi aldrig varit på Klaffbron tidigare och att ikväll kändes som den perfekta premiären för det. Rebecka joinade och vi gick vidare mot nattklubben i den ljumna natten. Och för att förklara det kort så har jag definitivt fått ett nytt favoritställe. Det kändes bara som en enda stor hemmafest med otroligt glada, dansanta och trevliga människor. Ett liveband som öste järnet inklämd i ett hörn, karaoke, maskeradtema, baspumpat dansgolv, utegård med utehus där det döljde sig ännu ett dansgolv. Det var nästan som att bli 17 igen när det var som bäst.
Idag, söndag, kom Hedda till Malmö och vi skulle gå på
loppis på Drottningtorget och äta picknick i park tillsammans
med Suss. Loppisen var lite för stor för ett bakis-tillstånd.
Så ganska fort tog vi oss till Kungsparken.
Oda hörde av sig och hakade på kaffe på filt.
Vi satte oss på Café Agnez och pratade gamla historier.
Längre ner på gatan efter fikan hamnade vi i ett moraldilemma när vi hittade en fågel som låg på marken
med ett så pass brutet ben att det pekade rakt upp i luften och gjorde fågeln orörlig. Förbipasserande slöt upp i diskussionen med oss om vad man ska göra i en sådan situation. Alla kom vi fram till att det bästa vore att döda den eftersom den var helt bortom räddning. Men för alla tog det stopp vid den slutsatsen eftersom ingen faktiskt vågade eller helt enkelt hade hjärta att ta ett liv. Efter samtal med djurskyddet kom vi inte fram till mycket annat än att naturen fick ha sin gång. Jag önskar verkligen att jag kunde ha förmågan att bestämt vrida om nacken och ta slut på lidandet i en sådan situation. Men rädslan för att inte ha kraft nog, göra fel och istället bara göra det värre för den stackars kraken gjorde att det lämnades ogjort istället. Det kändes faktiskt inte alls kul.
En aning dämpade fick vi traska vidare.
Hedda hann precis med tåget tillbaka till Ängelholm
och jag och de andra två begav oss tillbaka mot Oda för
mat. Det blåste rejält och just vid det här tillfället så pass
hårt att vi faktiskt flög fram en aning.
Oda pumpade sina däck, vi fnissade övertrötta tillbaka till Möllan och köpte med oss thaimat och satt resten av kvällen i Odas kök.
Videon från fredagen hemma i lägenheten är klar och läggs upp senare när jag har tid att vänta på all den tid det tar att bara få upp den på nätet. Godnatt!
