Igår kväll bestämde jag mig för att sticka uppåt Skåne 1, 5 dag för att besöka mamma och pappa. Kände att jag  bara ville ta det lugnt även den är helgen. Möttes som vanligt av en rultig, säl-liknande figur vid namn Börje i hallen. Jag tror Börje är världens gladaste hund. Fick en öl i handen och sen var det bara avkoppling för hela slanten. Mamma och pappa håller på att rensa ut ett stort utrymme i huset och har då hittat en väldig massa gamla saker som man knappt ens visste att man har haft. Så kvällen gick mer eller mindre i temat "gamla saker". Pappa gav upp tidigare efter en lång arbetsdag och jag och mamma satt kvar uppe och drack vin och diskuterade bl.a föräldraskap och fnissade åt alla gamla bilder vi hittade. Har blivit en hel del foton genom åren. Här är några av alla fina jag hittade.

På besök hos farfar på Gotland. Från vänster: Linn, kusinerna Sigrid och Anja och, 

längst ner till höger, jag

Jag och Linn

 Bilder från mormor och morfars smekmånad

Jag har en snygg mormor

Min extremt långa morfar

Söta mamma

Och som avslutning en fin bild på morfar nerklämd i en kajak

Recovery

Idag har varit ännu en dag av att ligga kvar i sängen och läsa, sitta i soffan framför tv:n, äta, vila, bada och allt sånt man gör för att bli frisk igen. Utanför singlade snöflingorna ner på den varma asfalten.

Längtar efter att flingorna ska få ligga kvar en liten stund på marken.

Hade känts så konstigt om det går en hel vinter utan att snön ligger kvar

en enda gång.

 

Ligger i sängen numera och blickar upp mot det fina loppisyndet som införskaffades för

en tjugolapp några veckor sedan.

Ett varmt bad är nog det enda som kan få mina fötter genomvarma nuförtiden.

Nu börjar det kännas som att man håller på att tillfriskna. Den naggande lilla febern som hållit sig kvar känns som att den är nästintill borta och jag börjar känna mig redo för att möta civilisationen igen, trots halsmandlar som vägrar gå ner i svullnad. Får se hur det går med det. Men nu är jag sjukt trött på att gå runt och sega i min ensamhet i lägenheten. Har ju ens sällskap av min roomie som har varit iväg och glassat ett tag nu. Nästa vecka får bli veckan jag blir frisk igen!

Har levt ett mycket osunt liv den senaste tiden, på alla sätt och vis. Och det enda som kunde få mig att fatta det var nog egentligen den här extrema halsinfektionen jag har haft. Så märkligt nog måste jag nog säga att den har bidragit till något väldigt bra; Jag har fått tid att tänka. Något som jag inte har gjort överhuvudtaget de senaste månaderna vad jag har förstått. Men allt kommer ikapp en förr eller senare, och det har jag alltid varit medveten om.


Fick för mig ett tag att jag inte visste vem jag var. Så jag testade att vara någon som jag trodde att jag var. Där hade jag helt fel. Faktum är att jag alltid vetat vem jag är. Dock tror jag att vi alla kan tvivla ibland, och jag antar att det är okej. Har kommit fram till att det som för en framåt inte är någon jakt på vem du är som person, utan den du önskar att vara. Inte bara acceptera någon slags bild av dig själv och bortförklara kassa händelser med att "det är bara sån jag är". Är man mottaglig för det så utvecklas man som människa hela tiden. Och då förhoppningsvis till det bättre. De som lever rätt är medvetna om att misstag kommer ske, att fel kommer göras. Men att när det väl sker ett fel tar man lärdom av det och viljan att bli en bättre människa tar över.


Jag vill vara en bra människa. Jag vill ta hand om mig och min hälsa. Jag vill vara snäll och givmild mot min omgivning. Och främst vill jag göra allt för att hålla de jag älskar så nära mig det bara går. För det som smärtar mer än något annat är att känna hur den man älskar sipprar genom fingrarna på en utan hejd. Och känna att inga ord kan förklara vad du känner. För det spelar ändå ingen roll. Den du så desperat försöker nå fram till har gett upp hoppet om dig. Du har vaknat upp för sent och tåget du ville gå på har redan gått för länge sedan. 


De val du står framför nu är att antingen att invänta ett nytt tåg som kan ta dig precis var som helst. Eller så kan du förbereda dig på en lång färd till fots och på egen hand försöka hitta dit tåget du missade begav sig.


Just nu sitter jag nog bara själv på en bänk på perrongen och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det enda jag vet är att vandrarkängorna i handen känns väldigt lockande att ta på.




Till ett litet djur

Lägenhetsfest

På lördagen blev det dags för en liten försenad födelsedagsfest för Elisabeth hos oss. Tyvärr så blev det inte många bilder tagna alls. Det blev en kul och händelserik kväll där det enda är att man kanske hade önskat att man började dricka vatten efter tolv.

Små händelser för att summera aftonen: Tomas råkade låsa in sig på toaletten, men vi fick givetvis ut honom relativt fort. Suss och tyskarna råkade försöka låsa upp den, även annars, krångliga portdörren med min Ängelholmsnyckel så att den fastnade halvvägs, men ingen skada skedd! Det var ett bra team som sprang ner och löste situationen. Efter att ha satt hävstången i vardagsrummet på prov från många människor damp den slutligen ner tillsammans med Rebecka. Vi pratade om fulaste frisyrerna och klädstilarna på högstadiet och huruvida det var bättre att ha sett ut som stryk som ung än "bara lite off". Viktor och co släpade upp en gran som present ("trevligare än en blomma"). Jag lyckades spilla ut rödvin lite överallt. Fick träffa en tjej som tydligen varit hemma hos mig när vi var små och snott badkulor av mig. Jag spelade lite piano. Folk visade upp sin vighet. Och vi smet in på moriskan genom rökrutan.

Lägenheten blev smått uppdelad i camp kök och camp vardagsrum, där

folk sprang lite fram och tillbaka.

Vill tro att det var här "non, je ne regrette rien" ekade ut i lägenheten och ut genom fönstret samtidigt som Carro sjunger med och Gustav bara sitter och njuter av skönsången.

20 pers och en jävla massa ölburkar senare. Kvällen sammanfattades fint med en sen frukost/lunch tillsammans med Rebecka på Simpan idag. Och vart granen har tagit vägen är det bara uppmärksamma folk på Möllan som vet..

En väldigt sen "så här var min jul"-uppdatering

När det blev kväll och mörkt den 23e låste jag dörrarna till butiken, tog min rullväska och kasse med julklappar och begav mig till triangeln för att hoppa på tåget. Julkänslan började smyga sig på sakta men säkert. Hoppade på tåget och hoppade av i Helsingborg för att möta upp med lite kollegor i Metalbaren på The Tivoli. Droppade av mina saker hos Malin först som bjöd på glögg och julgodis för att kicka igång julstämningen. Väl framme på Tivoli var det precis så pass avslappnat och skönt som jag hade hoppats på. Lina var söt i sin tomteluva, hade laddat upp med glögg, pepparkakor, icke-smetig julmusik och The nightmare before christmas spelades om och om igen i bakgrunden på den stora skärmen. Sen satt jag med Elle och Malin i baren resten av kvällen och drack en del white russians, öl och en helt fantastisk chokladdrink som bara smakade milkshake. Vi skålade in julafton efter tolvslaget och njöt av schysst stämning fram till någon gång efter två. Sedan begav vi oss fnissande ut i natten och fastnade nedanför kärnan en stund innan Elle begav sig åt sitt håll och jag och Malin tog oss hem till henne. 

Någon gång efter tiotiden den 24e tog jag och Malin oss till stationen för att bege oss med tåg respektive buss mot föräldrahemmen. Steg innanför dörren till mamma och pappa i Ängelholm och möttes av fina dofter, ljud och Börje. 

Det var ganska tjockt intryckt med paket under granen.

Alla blev succesivt nyduschade och finklädda.

Har alltid älskat julen. Och den var precis lika avslappnad och skön

i år som den har varit alla andra år.

 

Slöa, glada och nöjda låg vi utslängda lite här och där framför brasan

med ett glas vin i handen när det bara var några paket kvar under granen.

Den 25e hann jag med en promenad på stranden med mamma, pappa och Börje och en hel del slappande innan det var dags att jobba på Tivoli på kvällen. Mötte upp med Peter hemma hos en av hans tjejkompisar innan vi tog bilen till Helsingborg. Kvällen blev en minst sagt hektisk kväll. Körde hem med Peter och Micke och var hemma vid halv sju. Hann bara precis komma hem och lägga mig i sängen innan jag kände mig lite för illamående för att det bara skulle ha med trötthet att göra. Sedan var det spring till toaletten och en hink nära till hands ända till kl 18 på kvällen den 26e. Vad detta var för djävulskap har jag ingen riktig koll på. Men någon slags mix av matförgiftning och fysisk utmattning känns som en ganska rimlig förklaring. Fortfarande lite svag men frisk nog tog jag mig ut på stan för en fika med lite brudar den 27e. Sedan var det dags för att börja jobba i Malmö den 28e igen. Så förutom incidenten den 26e var det en väldigt fin och bra julhelg på alla sätt.