onsdag 2 februari 2011

New York andra gången, och sedan hem

Ett snöigt Central Park
Efter att ha vandrat runt på de kalla gatorna
var det skönt att glida in på en bar eller ett
café för en varm cider.

Så nu var resan slut. Några sista bilder från New York. Dock blev det inte så många, för jag gick nog mest bara och absorberade själv. Men vilken resa det har varit. Är så glad att jag har haft möjligheten att ha fått göra den. Jag skulle verkligen säga att vem som helst som har möjligheten att göra en lång resa, oavsett var, ska ta och göra det. För man vet aldrig när tillfället kommer igen. Den enda andra långa resan jag kan jämföra med är den jag gjorde i Indien 2008-2009. Och det är en ordentlig skillnad på typ av resa. Känns bra att jag tog resorna i den ordningen jag har gjort. För det har fått mig att uppskatta att resa runt i ett land som USA, där saker och ting faktiskt fungerar som det ska, otroligt mycket. Bara grejen att resa runt i ett land där man förstår språket har känts väldigt lyxigt.

Tillbaka hemma nu, och det känns otroligt skönt. Trots att jag vänjer mig fort vid att leva i en resväska och känner mig hemma i det så är det ingenting jag skulle vilja göra längre än 3 månader. För just nu finns det inte riktigt någonting som slår att sitta i duntofflor och mjuka kläder efter en god frukost och lyssna på Titus som snosar i ett hörn blandat med Billy Holiday på låg volym, och veta att man ska möta upp med en gammal vän om några timmar och få höra om allt som har hänt den senaste tiden.

Philadelphia

Besökte Philadelphia innan det var dags att ta sig
tillbaka till New York och sedan hem. Här inne
på ett av alla mysiga fik.
Staden har en hel del konststuderande och är fylld av gigantiska
väggmålningar. Som den här.

Behagligt och fint väder första dagen.


Dag två mötte vi upp med Gustavs gamla kompis
Blair och var runt på museum på dagen, sprang upp
för Rocky-trappan och drack vin på kvällen. Och ja,
snö vräkte ner.
Och vi älskade det. Gatorna blev alldeles tomma och
tysta i hela stan. Kändes väldigt skumt och mysigt
att kunna gå mitt i gatan och kasta snöbollar utan
att oroa sig för trafik.
Vi gick till ett litet ölhak som hade alla sorters öl man kan
tänka sig (och till min förtjusning; körsbärsöl), och mötte
väl där inne upp med Blairs kompisar Max och Justine.
När klockan blev mycket bestämde vi oss för att fortsätta
med margaritas hemma hos Justine och Max.
Snöbollskrig hela vägen dit.



Hela den dagen och kvällen var helt underbar.
Dagen efter tog vi en sista frukost/lunch på ett av
favoritställena innan vi tog bussen till New York.

tisdag 1 februari 2011

Home at last

Efter några sista dagar i New York, en galen taxifärd ut till JFK och två flygplan senare så är vi HEMMA! Och det har nog aldrig känts konstigare? Men shit vad skönt! Blev upplockad av min fantastiska mor i Köpenhamn igår och blev hemkörda hem till min och Gustavs varma, älskade stuga och möttes ett städat hem med påfyllt kylskåp, nya växter och en ny dusch! Var som ett extreme home makeover-moment. För er som inte vet så har vi haft en dusch beklädd med svartmögel ända sedan vi flyttade in. Och efter att stugan hade fått igenfrusna rör, och sedan översvämning när allt tinades upp under tiden jag och Gustav var iväg på resande fot, så fick familj och landlord rycka in och hjälpa till med allt krångel. Då upptäcktes möglet i duschen (och vi snackar mögel som nästintill gömde väggen helt och hållet. Ett mögel som ville föra en konversation med en när man bara ville snabbt in och bli ren och gärna inte ville ha någon kontakt alls) och vår hyresvärd var så fantastisk att han gick in och kaklade om. Nästan så att man vill ha en fest för den nya duschen.

Efter att ha körts hem och blivit överväldigade över hur stugan kändes mysigare än vanligt var det till att göra sig i ordning och gå på födelsedagsfirande. Storasyster fyllde år och vi tog oss över till mamma och pappa för att fira Linn där. Rosa bubbel och presentutdelning åt alla håll och kanter då även jag och Gustav fick försenade julklappar. Kändes som att alla fyllde år. Och efter att jag, Gustav, Linn, Hedda, mamma och mormor flamsat till fördrink trillade pappa in och vi åt middag och på tre sekunder höll jag på att somna rakt ner i tallriken. Hade sovit 30 min de senaste 30 timmarna. Detta var inget jag hade känt av alls innan (mer än att man känner sig skum och hur jag per automatik ville skruva upp volymknappen i bilen på vägen hem för att "höja" Gustav när han pratade från baksätet i bilen) men när man väl börjar göra det så går det fort. Så vi tackade för oss och hann inte ens med efterrätten. Dök ner i sängen kl 22.00 och gick inte upp förrän 14.00 idag.

Ska se om jag lägger upp lite fler bilder från resan när jag orkar. Men just nu ska jag bara njuta av att vara hemma!