fredag 31 december 2010

Las Vegas

Så överdådigt, överfläskigt, övermycket och så himla kul att se. Staden var hysterisk. När jag satt bakom ratten efter några timmars körning och var på väg in i Vegas krävdes varenda liten fiber av koncentration i kroppen för att hålla mig på vägen. Ögonen bara drogs till alla blinkande ljus, höga byggnader och människor. Och musik. Det spelades musik i precis hela staden. Snacka om ett förvuxet Disneyland. När vi väl hade parkerat bilen tog vi oss in på vårt hotell som var om möjligt ännu mer hysteriskt än ute på gatorna. Vi slingrade oss igenom alla spelmaskiner i casinot på nedanvåningen för att hitta fram till incheckningsdisken. Väl framme hittade vi en kö som var enorm. Fick nog stå i kö i trekvart bara för att checka in. Sen slängde vi in väskorna och tog oss ut.

Vi gick mest runt och gapade, och efter att ha gjort det en stund så kom Gustav på att dom har Cirque du Soleil-föreställningar på Bellagio. Så vi gick dit för att kolla vad en biljett till deras senaste föreställning "O" kostade, den skulle tydligen vara fantastisk. För det första så var biljetterna slut, för det andra kostade dom 170-200 dollar per person. Kändes lite saftigt. Killen i kassan sa att det fanns en stand by-kö man kunde ställa sig i ifall man ville se om det blev några avbokningar. Men biljetterna skulle ändå kosta lika mycket. Vi gick därifrån och tänkte över det hela. Gustav var otroligt sugen på att ändå försöka få en biljett. Jag gick nog mest och tänkte på att vår budget skulle spricka en del. Men efter övervägande så tog vi beslutet att ändå försöka få en biljett och leva på konserver resten av resan. Var ju inte ens säkert att det fanns kvar, men fanns det så kändes det som att det ändå som en sak man gör en gång i livet.

Vi ställde oss i kön och än så länge var det bara två pers framför oss. När vi stått där i kanske två minuter kom det fram en kvinna och hennes dotter till paret som stod framför oss. Dom sträckte fram två biljetter och frågade om dom var intresserade. Paret tackade vänligt nej med förklaringen att dom var fyra i sällskapet. Därpå vände sig kvinnan och dottern till mig och Gustav och frågade om vi var intresserade av biljetter. Vi blev lyriska och frågade hur mycket dom ville ha för dom; "Nothing. You can have them for free. Merry christmas!". Merry christmas indeed. Vi skuttade ut ur kön som barn på julafton och kunde inte sluta tacka dom för bljetterna. Och sen själva föreställningen. Det var nog faktiskt det vansinnigaste jag någonsin har sett, helt utan överdrift. Och den var fantastisk.

Efter föreställningen tog vi en drink på en balkong på en av Bellagios barer där stod vi och såg på fontänen till ljudet av en Italiensk operasångare. Sen fortsatte vi ut och gjorde stan till vi inte orkade stå längre.

På väg från L.A till Las Vegas. Den 6 timmar långa sträckan
bjöd på radiokanaler som endast spelade country..
..och öde men fina vyer.

En mycket populär ställning framför en spelmaskin.
Ut på the strip!



Ingången till Ceasars Palace


Gustav med the Golden Tickets


Var bl.a inne på the Cosmopolitan


Gustav fick lektion i craps

Staden som aldrig sover. Det var faktiskt väldigt svårt att
gå tillbaka till rummet och lägga sig trots en lång resdag.
Men vid fyra var gränsen nådd och vi var mer än nöjda.

Hälsa på Inger

Jag och Gustav bestämde oss för att köra och hälsa på Inger, som Gustav lärt känna genom Bjäremålarnas utställningar på somrarna, innan vi körde vidare till Las Vegas. Hon målar också och har ett hus i Malibu. När vi började köra ut till henne i Malibu så hade vi ju inga större förhoppningar på omgivningen eftersom vi faktiskt hade varit i Malibu dagen innan. Så sjukt puckade vi kände oss när vi körde och upptäckte att området faktiskt fortsatte en bra bit till och var betydligt större en vad vi hade fattat. Vi hade bara sett den absoluta början av området. Sträckan därefter var otroligt fin. Så ja, det var ju i alla fall kul att vi fick se det snabbt dagen efter! Annars hade jag väl fortsatt gå omkring resten av mitt liv och tyckt att Malibu var ett galet överreklamerat ställe..

En av Ingers finfina tavlor

Hon hade en massa trevliga saker ute i trädgården. Bl.a avokado
Vi gick in i ateljén där det snart skulle hållas en liten kurs.

Ingers väninna Isabelle från Frankrike, Inger, Ingrid, Gustav, jag


Ett farväl till västkusten. Nu bar det vidare in mot landet

tisdag 28 december 2010

Ell.Äj

Den 25e lämnade vi Carmel för att köra vidare söderut, till Santa Barbara. En sträcka som tog 6 timmar att köra. Och det ösregnade och stormade precis hela tiden. Lovely. Kändes ganska bittert att köra längs med Big Sur utan att egentligen se ett skit. Sen var vi tvungna att slänga i oss mat på vägen och hamnade på en kass lunchrestaurang som självklart tog dubbelt så mycket betalt som andra ställen eftersom det var den enda som fanns tillgängligt på hur lång tid som helst. När vi slängt i oss vår dyra, fullkomligt smaklösa soppa (eller inte Gustavs, den smakade sött och juligt, vilket i och för sig kan vara trevligt, men inte när det kommer till lunchsoppa) och stört ihjäl oss på en medelålders servitör som inte kunde sluta brista ut i en operett med jämna mellanrum och därefter tvinga alla trötta själar till att applådera, körde vi vidare och kom slutligen fram till Santa Barbara.
Santa Barbara visade sig vara en riktigt trevlig stad. Vi hade bara en eftermiddag där, men hann ändå ta oss en ganska bra titt på stället. Så här i efterhand känns det lite synd att man inte stannade längre.

Nu är vi i Santa Monica och har idag gjort en rätt rejäl dagstur runt i LA. Vi började med att besöka en second hand butik nära oss som var känd för att ha kändisars gamla flådiga plagg till salu. Efter det körde vi vidare till Hollywood. Och för att vara helt ärlig har varken jag eller Gustav varit sugna på LA överhuvudtaget. Kändes mest som att man kunde kolla in det för att det låg på vägen. Och det är en rätt märklig stad. Det finns inte riktigt någon stadskärna. Allt är uppdelat i områden. Vi körde i alla fall till Hollywood för att ha det avklarat. Hela området är rätt nergånget, sunkigt och fullt av turister. Vi hoppade av, gick lite på stjärnorna på marken, hoppade in i bilen igen och körde vidare. Till skylten. På väg upp mot bokstäverna blev det plötsligt väldigt lugnt och stilla. Vägarna slingrade sig upp och vi hade dom nästan helt för oss själva. Tyvärr kom vi inte hela vägen upp pga att vägen var avstängd. Visserligen hade man kunnat ställa bilen och gå dit upp. Men det var varmt, och vi var mer intresserade av att köra vidare. Så vi körde vidare till Beverly Hills och Rodeo Dr. Där kom Gustav på att det faktiskt är en tjej han känner som ställer ut på ett galleri. Så vi gick dit och kollade in det och hann bli lite skraja för en påträngande och plastig gallerist som ville fist bump:a med Gustav hela tiden. Vi körde vidare till Venice Beach, traskade runt där ett tag och tittade på duktiga skatare. Sista anhalt för dagen blev Malibu som nog var det största skämtet på hela resan. Jag har helt naivt alltid förknippat Malibu med ett svar på Hawaii fast på fastlandet. Icke. Malibu är ett ställe där det bor en hel del celebriteter, vilka har roffat åt sig den bästa delen av stranden så att ingen förutom dom som bor där kan nyttja den. Vi kunde knappt ens sen den. Men det lilla vi såg kändes ändå inte värt mödan och området i sig var inte mycket att hänga i julgranen.

Imorgon kör vi vidare till Vegas. Först tänkte vi ta nyår där, men var för sent på det. Bara de sunkigaste ställena i utkanten av stan var kvar och kostade skjortan. Så vi bestämde oss för att kolla in priserna på en dag som verkade rätt oattraktiv för de flesta. Har nu fått ett boende mitt på the strip som egentligen kostar 320 dollar natten, men som vi fick för 35 dollar. Kändes bara korkat att inte ta den dealen.

Började dagen med en stadig frukost mitt i solskenet.
Skylten..



Venice Beach









söndag 26 december 2010

Julafton!

Det blev en väldigt annorlunda men väldigt mysig julafton i Carmel by the Sea! Faktum är att det kändes otroligt mycket mer som påsk i luften än som jul? På dagen tog vi oss ut på en körtur runtomkring Carmel. Allt var väldigt soligt och skönt och fint. Vi gick runt och tittade på en massa utkiksplatser, och när vi kände oss klara med det åkte vi till Safeway. Där inhandlade vi bubbel, rödvin, champagneglas i plast, ostar, kex, oliver, selleri och dip och sushi! Och choklad. När vi kom tillbaka till hotellet tog vi ett bubbelbad och skålade god jul i våra plastglas. Sen gick ut på en kvällspromenad, och då var det faktiskt en hel del julstämning i luften.

När vi kom tillbaka drack vi mer bubbel och åt vår sushi. Och när vi sen började med rödvin och ostar gav vi varandra våra julklappar. Till Gustav gav jag tre böcker (skulle egentligen bara köpa en, men efter mycket snack med en massa människor i bokhandeln kunde jag inte motstå att köpa ytterligare två som lät hur bra som helst) och jag fick en jättesöt ring! Resten av kvällen lyssnade vi på Django Reinhardt, spelade schack och åt oss proppmätta.
"Lone Cypress" vid Carmel

Hittade en gammal kyrka där det var någon slags julceremoni.
Klapparna!

Mätt, glad och trött